Livstecken


Igår såg jag ut så här, innan handbollsmatcherna. Take note. Jag var helt friskt, kry, glad. Jag gick 4 kilometer till Högdalen, gick lika många kilometer hem.

Idag ser jag ut så här.


Japp, jag har samma fläta som igår. Och ja, det är gammalt smink från igår. Skabbigt. Ofräscht. Inte okej.

Jag är sjuk. Inte bara i huvudet utan också i kroppen. Öronen värker, halsen värker,min röst är borta och jag hostar lika torrt som mannen på bussen imorse. Mannen som jag ville mörda då hans hostningar var så torra. Betyder detta att jag vill begå självmord? Nej. Inte än i alla fall.

Ett litet sign på att jag är alive. Och inte har bombats ihjäl. Btw, så var jag en dare devil imorse som gick runt på Drottninggatan där bombningen hade ägt rum. I'm living on the edge.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0